Det blir alltid fullt hus när vi bjuder in till frukostseminarium om webbnärvaro och sociala webben. Och så blev det även denna gång när Fredrik Lange och Pär Lannerö ska ägna morgonen torsdagen den 19 november åt "Livet efter Facebook som vi ser det". Pär och Fredrik har avslöjat att det kommer att handla en hel del om mycket små meddelanden mellan människor.
För den som inte fick plats den 19 november erbjuder vi nu ett nytt datum - närmare bestämt en vecka senare. Välkomna alltså att anmäla er till frukostseminarium den 26 november 2009.
Jenny Magnusson
Jo, det är faktiskt sant. Vi fyller 10 år i år! Men då är det väl på sin plats att vi visar hur vi tycker att en webb ska fungera?
- Gör om och gör rätt (läs mer om våra utgångspunkter). Vi väntar inte tills vi är helt klara. Vi förväntar oss kommentarer och synpunkter från såväl kunder som partners.
- Jobba med närvaro (läs mer om vårt frukostseminarium om webbnärvaro). Vi uppdaterar bloggen som vi valt att placera mitt i vår webb. Mer webbnärvaro kommer.
- Placera innehållet i centrum (läs mer om vårt arbete som informationsarkitekter). Vi har valt att bygga vår webbplats på Sitecore V6 - en CMS-plattform som tar informationsarkitekur och integration på allvar.
Irriterad eller inspirerad? Hittar du ingen kommentarfunktion? Ingen tumme upp och ingen tumme ner? Var lugnt - det kommer. Under tiden hittar du oss på Twitter - skicka en tweet till @metamatrix.
Petter Schaffer
Idag hade DN Söndag en artikel om e-post och mikrobloggande av Nils Öhman. Han citerar bl.a. mig när jag refererar Håkan Selgs rapport om Messenger-generationen. Alltså den generation som tycks överge e-posten till förmån för IM, mikrobloggande och andra digitala kanaler.
Öhman undrar om mikrobloggande kommer att ta över e-postens roll. Nja säger jag. Helt klart fortsätter våra kommunikationsmönster att förändras och utvecklas. Men jag överger inte min e-post än på ett bra tag. Alternativen är inte mogna ännu.
Messenger-generationen har kanske ett någorlunda moget förhållningssätt till IM. Men när det gäller mikrobloggande (eller lifestreaming, statusmeddelanden och allt annat det kallas) skulle jag vilja påstå att nästan ingen är särskilt mogen ännu. Oavsett ålder. Mikrobloggning är ett nytt sätt att kommunicera, och varken verktygen eller de sociala koderna har ännu hunnit "sätta sig".
Vissa mikrobloggare frustar fram flera dussin tweets (inlägg på Twitter kallas så) om dagen, oavsett om de har något att komma med. En del skriver bara i gåtor. Andra exponerar både sitt eget och andras privatliv i klartext. Vissa skriver för att marknadsföra en produkt, andra väger visa ord på guldvåg. Vissa auto-följer alla sina fans, andra bryr sig inte om dem. Vissa RT-kopierar, sprider vidare varandras guldkorn. En del meddelanden skrivs rakt ut i luften. Andra har en tydlig adressat. Någon förväntar sig att alla ska läsa allt hon skriver. En annan anser att mikrobloggen bara är till för nuet.
Det experimenteras friskt. Det är intressant och ibland till och med effektivt. Det kommer att påverka vårt sätt att hantera information. Även e-post. Men det kommer att ta tid. Mikrobloggen är inte torr bakom öronen.
Pär Lannerö
Amerikanen David Armano tycker att det verkar som att nätvänner snabbt blir närmare vänner än de gamla polare man vuxit upp med.
På sätt och vis kan jag hålla med. Nätvänner på t.ex. Facebook och Twitter kan man enkelt ha en begränsad men kontinuerlig social koll på, och tack vare det känns det som att man kommer varandra ganska nära trots att man kanske aldrig träffats IRL.
Samtidigt blir begreppet vänskap devalverat i de elektroniska nätverken med tanke på hur många egentligen ytligt bekanta som snabbt hamnar i ens registrerade vänkrets, på samma digitala avstånd som de allra närmaste.
En tänkbar lösning är förstås att rangordna eller gruppera vänner i nätverken. Då kan man vara öppenhjärtig inför de allra närmaste utan att för den skull behöva förneka de nyare eller mer ytliga relationerna. Men å andra sidan undviker jag gärna att kategorisera och rangordna vänner...
Pär Lannerö
...ja - ett ord säger mer än - vaddå?
Smart ändå av Niklas Jakobsen att lansera nanoblogg.se - en Twitterklon där varje inlägg består av ETT ord - precis när hypen kring mikrobloggande nått kokpunkten.
Känns som en typisk kul grej att tipsa folk om via tweets och bloggar (som denna), men egentligen inte mer användbart än originalet. Eller???
Pär Lannerö
Var det någon som trodde att nördar inte är sociala? Jag är övertygad om motsatsen efter att i helgen för andra gången deltagit i Sweden Social Web Camp (#sswc). Närmare 400 personer med ett stort engagemang för webb och sociala medier träffades för att prata och umgås på den natursköna ön Tjärö i Blekinge skärgård. Hela spektrat från nyfikna nybörjare till några av världens främsta experter på området var där. Och dessutom en flock med får och en med journalister.
#SSWC är en så kallad knytkonferens vilket innebär att deltagarna själva får hålla i sessionerna. Vilka sessioner som blir av bestäms inte heller av arrangörerna, utan av deltagarna som röstar fram de olika sessionerna. Mycket användargenererat innehåll alltså, precis som på webben.
Några av de mest intressanta sessioner jag deltog i handlade om hur internet-rykten (memer) skapas och sprids, ”framtidens CMS” och hur PSI-direktivet efterlevs av svenska myndigheter.
Själv ledde jag två sessioner. En om problemet att alla godkänner nätets användarvillkor utan att läsa dem (som jag jobbar med i projektet http://www.commonterms.net) och en om den nya kaklagen, som inte alltid är så enkel att följa. Inte världsproblem i nivå med svält och fattigdom, men viktiga frågor för alla oss som har en stor del av livet digitaliserat. Jag fick mängder av konstruktiva kommentarer och idéer. Och kontakt med personer som också tycker att frågorna är viktiga.
Internetworld intervjuade mig med anledning av sessionen kring kaklagen:
På hemresan bläddrade jag igenom deltagarförteckningen och kom fram till att jag på ett eller annat sätt fått personlig kontakt med närmare 100 deltagare på fyra dagar. Och även om sessionerna ofta är intressanta tror jag att alla är överens om att detta är den största behållningen. En session kan ge kunskap eller inspiration. Ett möte kan leda till en bestående relation.
Själv blev jag t.ex. kompis med @pontuslof som inspirerar genom att använda sina internetkunskaper för att förbättra världen. Ofta ideellt. Det gör även @kingasanden och @dekaminski, @moz och @pernillan, @patrikhson och @vkonnander som alla var där. Ja, jag använder twitternamn direkt, för när man presenterar sig med förnamn på #sswc kan svaret bli ”Men på riktigt då?”!
Något oväntat var det faktiskt viljan att lösa olika världsproblem som präglade årets #sswc – inte nya webbverktyg som t.ex. Google+.
Årets #sswc gav mersmak. Tack till arrangörerna @tomaswennstrom och @kristinheinonen!
PS. Det mesta som skrivits och sagts om #sswc samlas på
http://www.videren.net/2011/08/14/material-fran-sswc-2011/
