Hoppa till huvudinnehållet

För precis ett år sedan publicerade vi en uppräkning av vad som krävs för en hållbar webbplats. Här är några av hållbarhetsfaktorerna från den listan, betraktade från ett coronakris-perspektiv.

Prestanda - undvik överbelastning

Både elproduktion, kommunikationssystem och användares tålamod stresstestas av digitala tjänster som slösar med data och beräkningskraft.

I dessa tider när allt fler går över till digitala möten och distansarbete är det extra viktigt att inte överbelasta nät och servrar. Och då inte bara för att de kräver energi. På kort sikt är det också viktigt att systemen klarar belastningen. Vi har redan tillräckligt många delar av samhället som står stilla. Därför har flera streamingtjänster begränsat upplösningen. Hur har ni optimerat er sajt?

Två kurvor: En röd kurva som på kort tid överskrider serverkapacitet & bandbredd, samt en grön som sträcker sig längre i tiden men som inte överskrider kapaciteten.
Det är okej att dela viktig, trovärdig information, men slösa inte med data. Det är inte hållbart att överbelasta servrar och kommunikationsnät.

Webbadresser i kristider

För webbadresser innebär hållbarhet att de är tydliga, korta och enkla, och att avsändaren själv kontrollerar domännamnet så att adressen kan bestå under lång tid. I kristid kan det dock finnas andra aspekter som blir ännu viktigare. Ett bra exempel på detta är Folkhälsomyndighetens dataspäckade sajt om antal fall av Covid-19 i Sverige. Den har en helt obegriplig adress, på en domän som är svår att koppla till avsändaren:

https://experience.arcgis.com/experience/­09f821667ce64bf7be6f9f87457ed9aa

Men sajten får beröm eftersom den i ett akut läge levererar viktiga data på ett pedagogiskt sätt. Bättre en snabbt framtrollad sajt - med vissa brister - med information från en seriös aktör, än ingen information alls, eller information från opålitliga källor.

Kompromissa inte med informationssäkerheten

När vi snabbt behöver ställa om till att arbeta digitalt finns en risk att vi väljer verktyg som är smidiga att komma igång med men som till exempel kan läcka data. När coronaviruset började spridas i västvärlden i mars mångdubblades användningen av videokonferensverktyget Zoom samtidigt som det visade sig att leverantörens användarvillkor tillät Zoom att dela med sig av användarnas information till sina partners. Tack vare massiv kritik backade företaget, men ibland behöver vi själva byta verktyg, trots att det kan medföra nedsatt produktivitet. Det är inte hållbart att acceptera vilka villkor som helst för att få ett smidigt gratisverktyg. 

Måste vi offra integriteten?

Skyddet för personlig integritet och andra mänskliga fri- och rättigheter utsätts för påfrestningar vid varje större kris. Exempelvis ökar acceptansen för kameraövervakning och appar som registrerar varje steg vi tar. Ibland ändras lagar som reglerar sådant i hast, utan den eftertänksamma och allsidiga prövning vi annars förväntar oss. Kanske är det nödvändigt, men om vi inte vill ha ett övervakningssamhälle behöver praxis omprövas när krisen väl blivit hanterad. Om det går. Personuppgifter som en gång samlats in tenderar att både finnas kvar och att så småningom användas på nya sätt.

Digital tillgänglighet blir ännu viktigare

Digital inkludering är en aspekt av hållbarhet som vi jobbar mycket med. Det är alltid viktigt att alla människor kan ta del av digitala tjänster oavsett exempelvis funktionsnedsättningar. Men det är kanske ännu viktigare i en pandemi att informationen verkligen når alla. Många äldre har exempelvis nedsatt syn eller hörsel, så det är extremt viktigt att myndigheternas rekommendationer på videoformat har undertexter och syntolkning. Både för individernas skull och för samhället som helhet. Annars riskerar smittan spridas mer i särskilt sårbara grupper. Samma sak gäller klarspråk, information på minoritetsspråk, goda kontraster och kompatibilitet med skärmläsare. 

Vad tänker du om digital hållbarhet?

Håller du med? På vilka andra sätt påverkar pandemin innebörden i begreppet digital hållbarhet? Fortsätt gärna dialogen, antingen i någon av våra sociala mediekanaler eller genom att höra av dig. Exempelvis med e-post till Pär Lannerö som skrivit artikeln.